MITT LIV

Jag är född I Sverige på sent 1950 - tal. Jag var den enda pojken i familjen och jag hade tre systrar. Tiden i grundskolan var lite turbulent, men jag gick ut med ett rätt ok slutbetyg.

Under större delen av mitt liv har jag arbetat som ambulanssjukvårdare och sammanlagt är det över 27 år som jag tillsammans med mina kollegor har hjälpt andra medmänniskor där det behövts. 

Jag har även arbetat med mentalt handikappade och med människor med psykisk ohälsa. Även ungdomar som har behövt extra stöd då de hamnat på fel sida om lagen har jag stöttat via socialtjänsten och samma sak gäller ensamkommande flyktingbarn. Ett tag arbetade jag även inom kriminalvården och stöttade vuxna som hade fått en ny chans att ta tag i sina liv och försöka hålla sig borta från kriminalitet.

Under mer än 20 år reste jag runt in Sverige på lediga dagar som föreläsare – jag gör det fortfarande ibland. Jag föreläste för det mesta på skolor för ungdomar, lärare och andra vuxna. Jag föreläste om våld och våldets konsekvenser, men även om vad ett positivt tänkande kan göra med ditt liv, oberoende av vilken bakgrund du har.

Vissa av mina livserfarenheter har påverkat mig mer än andra och ibland känner jag mig rastlös. Jag har rest väldigt mycket men just nu försöker jag att uppfylla mina drömmar om att skriva musik och texter.

FN

Jag har varit ute som FN-soldat vid 4 tillfällen. Jag var i södra Libanon i ett litet samhälle som hette Naqoura 1983–84 ”L07” och 1987 ”L14” och jag arbetade då på ett Svenskt FN - sjukhus. 1991 var jag tillsammans med 500 andra svenskar på ett stort fältsjukhus ”Sweden General Hospital” ”SA01” utanför Riyadh i Saudi Arabien under ”Desert Shield” och ”Desert Storm”. 1993–94 var jag i inbördeskriget i Bosnien på ”BA01”, tillsammans med 850 andra svenskar. Mitt kompani låg stationerat utanför ett samhälle som heter Vares. På alla mina missioner har jag tillhört sjukvårdsenheterna.

Dessa missioner har påverkat mig väldigt mycket, men det har även get mig vänner för livet. Du kan läsa om några av dessa vänner under rubriken DESSERT STORM.

MUSIK

Musik har alltid varit en del av mitt liv och alla i min familj har antingen spelat ett instrument och/eller sjungit. Jag började spela trumpet när jag var 10 år och började samtidigt sjunga i kyrkans lilla koralkör. Som tonåring startade jag och några vänner ett lokalt band. Vi spelade ute några gånger och vi lärde oss en massa samt hade kul.

I början av 1980-talet spelade jag trumpet i den stående vaktparaden i Stockholm och jag var sångare och gitarrist i ett coverband på 1990-talet som hette ”Två Tum Fyra”.

Jag har vid några tillfällen spelat och sjungit i Radio och TV, samt i en dokumentärfilm som handlade om ett av våra uppdrag under vår tid med FN i Bosnien under ”BA01” 1993–94.

Jag har alltid haft min gitarr med mig på mina uppdrag. Jag har då skrivit sånger och texter för att bearbeta vissa händelser, sådana som du kan vara med om och uppleva i ett krig. Detta har även gett mig vänner och nu skall jag berätta om några speciella vänner som jag lärde känna under ”Desert Storm” i Saudi Arabien 1991.

DESERT STORM

Under ”Desert Storm” så träffade jag en massa soldater som hade varit ut på olika uppdrag i öknen. Deras historier fick mig att skriva låten ”Thoughts in the Desert”. Jag spelade och sjöng denna låt vid några tillfällen tillsammans med en vän och plötsligt blev jag kontaktad av några människor från ett Amerikanskt Radio förband – ”209:e BPAD” från Rome utanför Atlanta i Georgia - som låg stationerade i Riyad. En av dessa personer hette/heter Russel McClanahan. De gjorde en intervju om vårt uppdrag under kriget och de spelade även en bit av min låt över radion, ut till de olika förband som fanns i Saudi Arabien under kriget.

Efter denna händelse så fick jag och några andra kollegor åka runt och spela och sjunga, samt showa på några olika amerikanska förband. Vi besökte ett mobilt sjukhus “The 144th Evacuation Hospital of the Utah National Guard” och ett Patriot robot förband, som inte låg så långt från vår egen bas.

En man som jag träffade då hette Sal Bate - tyvärr så har jag tappat kontakten med honom - och han bodde i New Jersey utanför New York. Han var advokat till yrket och under kriget var han chef över ett antal mobila sjukvårdsenheter. Han ville att jag skulle skicka honom låten när han var tillbaka i USA efter att kriget var slut. Han sa att han hade kontakter på New Yorks radio och han ville att de skulle få lyssna på låten. Jag skickade honom låten, men de tyckte det var synd att låten kom fram först efter deras nationaldag den 4 juli, så alla segerparader var över. Slut på den historian.

Jag bestämde mig ändå för att åka till USA och träffa mina vänner från ”Desert Storm” och jag gjorde min första resa till USA i december 1994.

Först besökta jag Sal Bate i New Jersey och tillbringade några dagar där och i New York. Efter ett antal dagar tog jag sedan en Greyhound buss ner till mina vänner från ”209:e BPAD” i Rome Georgia.

Jag bodde hos mina vänner - flera av dem är musiker - och vi spelade mycket musik hemma hos dem. Under denna min första resa så träffade jag en ny musikvän - Calvin Snow - och han har betytt en hel del för mitt musicerande.

Efter att jag åkt hem efter min första resa, så hade jag ständig kontakt med mina vänner i USA via E-mail och brev.

ROME and CHIAHA

Calvin Snow kontaktade mig 1999 och talade om att han skulle spela in en egen CD och han ville ha med mig på skivan. Jag accepterade hans förslag och reste tillbaka till Rome och Georgia i oktober 1999. Jag bodde hos Calvin och vi tillbringade den mesta tiden med att vara i studion ”Seven Hills Recording” eller hemma hos honom för att öva.

Jag passade samtidigt på att hälsa på mina vänner från ”Desert Storm”. Russel McClanahan var konferencier på en lokal festival i Rome ”Chiaha Harvest Fair festival”. Calvin och jag var ditbjudna och vi spelade och sjöng några av våra egna låtar tillsammans.

När Calvins CD ”Take Care Of Here” var färdig sände han några exemplar till mig i Sverige. Jag tycker verkligen om slutresultatet och jag är med på de 3 avslutande spåren. Du kan lyssna på dessa sånger via denna websida. I en av sångerna ”Can I Do Less” hör man en röst som pratar mot slutet av låten. Det är jag som pratar svenska efter att ha översatt en del av den engelska texten.

Om ni vill få kontakt med Calvin Snow för mer information gällande hans skiva och musik, så når du honom på: E-mail: brick_painter@Yahoo.com

Tiden går som sagt fort och plötsligt så var vi framme vid 2019. Efter år av E-mail och kort hälsningar kom jag och mina vänner från Rome överens om att det var dags att träffas igen, för att fira 20 år sedan vi sist sågs.

Jag återvände till Rome och Georgia i oktober 2019 och vi hade det väldigt trevligt. Det blev mycket musik även denna gång och vi spelade dels hemma hos mina vänner, dels på en bar “The Harvest Moon Café” och på några sjukhus “Floyd Hospital” (jag och Russell) och på “Seven Hills Retirement Home” (jag, Calvin och hans vän Lynn).

Jag fick även erbjudande om att spela på den lokala festivalen ”Chiaha Harvest Fair Festival” igen. Denna gång fick jag spela och sjunga solo och min vän Russel McClanahan var även detta år konferenciär för festivalen. Du kan lyssna på en av spelningarna och Russels presentation av mig på denna websida….

Detta är något av mina musikerfarenheter och jag hoppas att det kan inspirera några av er därute att försöka leva ert eget liv och att vara sann mot ert eget innersta.

Många varma hälsningar från

T.C. Sweeper